Försäkringskassan, ett sjukt system eller ett symptom?

Det här, var det sjukaste jag har läst på ett tag. Jag vet inte ens var jag ska börja. Tänk er själva. Er 1.5 år gamla son dör och ni väntas dagen efter anmäla er till Arbetsförmedlingen. Hur många skulle faktiskt gå? Kan man begära det?

Det här får mig att tänka på Kant och det kategoriska imperativet. Kammarrätten hänvisar i detta fallet till regelverket och plikten, man hävdar att det man gjorde är allmän lag. Och självklart har de rätt. Kammarrättens uppgift är inte vara moralens försvarer utan att döma i enlighet med lagen och det har de gjort. Det finns inget i den lagen som beskriver fall med mödrar som har förlorat sitt barn. Det går inte. Man skulle isåfall få ta med alla former av undantag(förmildrande omständigheter borde på något sätt dyka upp här).

Däremot är försäkringskassan handlande i denna härvan förkastligt. Försäkringskassan har valt att överklaga länsrättens beslut och har valt att öppet visa att man har en policy som säger att det spelar ingen roll vad som händer, vi gör inga undantag. Det visar att det för det första är ett moraliskt vidrigt system, för det andra att det är oflexibelt och konstant system. Men allt resonnemang man kan tänka sig som finns i försäkringskassan försvinner när man läser som jag förstår att det var dyrare för FK att driva det här fallet till rätten än att faktiskt ge Sofie sjukpenningen. Då börjar man undra. Är FK sadister? Gör man det här för att bevisa en poäng? För det har ju inget med pengarna att göra.

Men det här är dagens Sverige 2010, eller hur? Jag har inte hamnat på 1890-talet helt plötsligt, va? Okej. Försäkringskassan handlar i enlighet med regeringspolicyies. Försäkringskassan befinner sig precis som av resten av Sverige i en ekonomisk kris. En ekonomisk kris som används för att motivera hårdare regler, en liberalisering av arbetsmarknaden, undantag i LAS, ett nedbrytande av arbetsrätt utan dess like, detta kombinerat med en borgerlig regering med en alltmer borgerlig vänsteropposition och liberal media skapar en försäkringskassa som utförsäkrar cancersjuka, och en mamma som förlorar sitt barn och blir utan sjukpenning på grund av frånvaro.


Läs om Försäkringskassan här, här och här.


Politics

Idag var det debatt på min skola. SSU:s ordförande Jytte Guteland VS Niklas Wykman, MUF:s ordförande.  Det var faktiskt roligt att se att de tog sig tid för att komma ut till skolor, men det kändes verkligen inte så välgenomfört. Delvis så var debattörerna riktigt dåliga, och delvis så var skolan lite oförberedd. Det är lätt för någon utomstående att titta och peka på vad som är dåligt, men jag har själv deltagit i en debatt (för Piratpartiet) och jag är mycket medveten om att det är svårt att delta i sånt. Jag tycker själv att jag gjorde dåligt ifrån mig, men det var min första debatt och då är misstag hyfsat ursäktade. Mina erfarenheter säger mig dock att det fanns saker som fattades.

Skillnaden är stor när det gäller Guteland och Wykman, de är två helt olika sorters politiker. Den förstnämnda spelar på känslor och vädjar till empatin bland folk, den andra hänvisar till siffror och tilltalar den mer det logiska egoistiska delen av förnuftet. En sak har båda gemensamt, de spenderar halva sina tal med att klaga på varandras uttalanden. Det är ett problem när man sitter där och påpekar att den andra ljuger och sen ljuger man själv. Det gör att politiker förlorar trovärdighet, speciellt bland unga, för att oavsett om vad de tror så hjälper det inte att spela en dokusåpa framför väljares ögon.

Det spelar ingen roll hur populärt Paradise Hotel är, det är verkligen inte något våra politiker ska syssla med.

RSS 2.0