Mieux que Dimanche

På måndag öppnar sökningarna för höstterminen på högskolan. För de flesta som går ut gymnasiet till våren (som jag) så innebär det att man blir överröst med reklam för alla möjliga former av utbildningar. Luleås universitet, diverse yrkesutbildningar, Jönköpings högskola, Umeås universitet, Högskolan Väst, till och med Svenskt näringsliv har förärat mig med sina reklamblad. Som tack får de lite länkkärlek. Det känns lite som att alla rycker i en. Okej, kanske inte riktigt så, men ni fattar grejen.

Jag får många tips om varför jag ska bli det ena efter det andra. Varför det finns en framtid i just denna karriärtypen. Om jag har lärt mig något alls i skolan de här senaste nästan 12 åren så är det en sak. Jag fungerar bäst i situationer när, trivs bäst där, och är lyckligast när jag faktiskt har ett intresse av att delta. Om jag tänker tillbaka på min skoltid så har det varit guldkornen där jag själv varit med och format och styrt min utbildning som faktiskt betytt något.

Det är ganska banalt. Det är till och med lite fånigt. Men jag vägrar ens tänka tanken på att jag skulle välja en utbildning på grund av dess framtida karriärmöjligheter. För mig så är det löjligt att välja efter en "prognos" vad arbetsmarknaden vill ha när just jag är färdigutbildad. Sorgligt nog så finns det en del som gör det. "Man måste inse att arbetsmarknaden inte är här för just din skull utan att du är här för dens skull." - Min klasskamrat. Visst är det taget ur sitt sammanhang delvis, men själva kärnan är densamma. Inställningen gentemot arbetsgivare är någon slags underkastelse. Jag hoppas att han är ett undantag, men jag vet fler som väljer utifrån framtidsutsikter för yrket. Man ska konkurrera och man ska bli yrkesfärdig direkt. Det känns inte som att min generation är akademikergeneration på det sättet iaf.

Aja. För att göra ett långt inlägg kort, jag tänker välja det som gör mig lycklig, inte det som ger mig jobb. Jag tror att det lönar sig i längden.

Framtida arbetsgivare, jag hoppas att detta inte påverkar vårt förhållande, men jag tror att du förstår.

Jag hinner aldrig blogga just nu. Känns som att jag har fullt upp för det mesta och när jag väl har ledig tid så känner jag inte för att lägga min värdefulla fritid på detta. Så. Vi får se när det blir värdefullt att blogga igen. 'Til then.

Ibland så vaknar man upp och inser att klockan är 03.10 och man är fortfarande vaken. Det är hyfsat roligt. Jag är öm i kroppen efter två jobbiga dagar. Tränade i måndags och idag (tisdag då) så jobbade jag. Det har gjort mig trött. Jag är inte byggd för fysiskt arbete, jag är den typiske nörden som lämpar sig bäst för yrken där det passar att vara besserwisser.

Jag lyssnar sönder den här låten: Nada Surf - Blankest year
Den får mig alltid att röra på mig.

Ska nog köpa mig en engångskamera när lönen trillar in, har alltid uppskattat sådana. NU ska jag sova. Gäsp.

I dagens mediasamhälle tror jag att de flesta känner igen sig när man pratar om dålig journalistik. VI har alla varit där, läst tidningar, surfat på nätet och blivit frustrerad på aftonbladet, DN, Svd etc. Dagens journalister är lätta att kritisera av många anledningar och det är lätt att förstå att man gör det. Jag funderar ofta på hur det kommer sig att dagens tidningar har sänkt sig så kvalitativ. Jag vet att, reklamen har ökat, fram tills nyligen upplagorna också och vi har blivit matade med mer och mer nyheter om vår omvärld.

 

Det jag inte förstår, är hur det kommer sig att Aftonbladet får ta åt sig största delen av kritiken? Jag menar, jag är inte dum, jag vet att Aftonbladet inte är bra. Förutom att jag har vänstersympatier (vilket innebär att jag gillar tidningar som har klassperspektiv) och gillar några skribenter där (Annika Marklund och Katrine Kielos) så har jag inte mycket övers för Aftonbladet. Jag tycker inte att tidningen är speciell. Och det är där jag blir förvirrad, för att det är precis det. Aftonbladet är inte speciellt dålig. Dålig ja, men inte på ett sätt som utmärker den. Man beskyller den för att vara subjektiv och ofta för att ge ”en bild av saker”. Jag håller med. Men vilken tidning gör inte det? Svd och DN är båda höger och sympatiserar med de borgerliga partierna. Man kan inte påstå att de ger en objektiv bild av valet.

 

Jag tycker att folk borde förstå att Aftonbladet är precis som mycket av journalismen idag, politiskt färgad och det innebär att man visar vilken politisk hållning man har i sina texter. Detta gör Aftonbladet på ett övertydligt sätt. Om ni inte gillar det, sluta läs då!

Jag tänkte att jag kunde lägga en upp en lista på vad jag lyssnar på just nu. Lite bloggmusik helt enkelt.

Här får ni. En spotifylista bara till er som öppnar länken. Och har spotify. Och har fungerande ljud. Osv osv.

En snygg bild förresten:



Jag gillar svartvita fotografier. Det är fasligt snyggt(oftast).

Jag tänkte att det skulle vara passande att ge ett lite introduktionsinlägg här. Den här bloggen kommer handla om mig, Olof, min vardag och saker jag stör mig på för det mesta. Saker jag gillar kanske kan komma att dyka upp då och då också.

Bloggens titel betyder enligt Google translate: "Bättre än söndag". Något jag hoppas uppnå. Fast det är inte så svårt med tanke på hur dåliga söndagar brukar vara. Jag ska jobba lite på designen förhoppningsvis snart.

Jag har haft många bloggar. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med denna. Men jag hoppas att jag kan stanna här ett tag. Vi får se.

Den här bloggen är med andra ord mina åsikter och ska på intet sätt ses som representativt för organisationer jag företräder.