På måndag öppnar sökningarna för höstterminen på högskolan. För de flesta som går ut gymnasiet till våren (som jag) så innebär det att man blir överröst med reklam för alla möjliga former av utbildningar. Luleås universitet, diverse yrkesutbildningar, Jönköpings högskola, Umeås universitet, Högskolan Väst, till och med Svenskt näringsliv har förärat mig med sina reklamblad. Som tack får de lite länkkärlek. Det känns lite som att alla rycker i en. Okej, kanske inte riktigt så, men ni fattar grejen.

Jag får många tips om varför jag ska bli det ena efter det andra. Varför det finns en framtid i just denna karriärtypen. Om jag har lärt mig något alls i skolan de här senaste nästan 12 åren så är det en sak. Jag fungerar bäst i situationer när, trivs bäst där, och är lyckligast när jag faktiskt har ett intresse av att delta. Om jag tänker tillbaka på min skoltid så har det varit guldkornen där jag själv varit med och format och styrt min utbildning som faktiskt betytt något.

Det är ganska banalt. Det är till och med lite fånigt. Men jag vägrar ens tänka tanken på att jag skulle välja en utbildning på grund av dess framtida karriärmöjligheter. För mig så är det löjligt att välja efter en "prognos" vad arbetsmarknaden vill ha när just jag är färdigutbildad. Sorgligt nog så finns det en del som gör det. "Man måste inse att arbetsmarknaden inte är här för just din skull utan att du är här för dens skull." - Min klasskamrat. Visst är det taget ur sitt sammanhang delvis, men själva kärnan är densamma. Inställningen gentemot arbetsgivare är någon slags underkastelse. Jag hoppas att han är ett undantag, men jag vet fler som väljer utifrån framtidsutsikter för yrket. Man ska konkurrera och man ska bli yrkesfärdig direkt. Det känns inte som att min generation är akademikergeneration på det sättet iaf.

Aja. För att göra ett långt inlägg kort, jag tänker välja det som gör mig lycklig, inte det som ger mig jobb. Jag tror att det lönar sig i längden.

Framtida arbetsgivare, jag hoppas att detta inte påverkar vårt förhållande, men jag tror att du förstår.

Jag hinner aldrig blogga just nu. Känns som att jag har fullt upp för det mesta och när jag väl har ledig tid så känner jag inte för att lägga min värdefulla fritid på detta. Så. Vi får se när det blir värdefullt att blogga igen. 'Til then.

Det här, var det sjukaste jag har läst på ett tag. Jag vet inte ens var jag ska börja. Tänk er själva. Er 1.5 år gamla son dör och ni väntas dagen efter anmäla er till Arbetsförmedlingen. Hur många skulle faktiskt gå? Kan man begära det?

Det här får mig att tänka på Kant och det kategoriska imperativet. Kammarrätten hänvisar i detta fallet till regelverket och plikten, man hävdar att det man gjorde är allmän lag. Och självklart har de rätt. Kammarrättens uppgift är inte vara moralens försvarer utan att döma i enlighet med lagen och det har de gjort. Det finns inget i den lagen som beskriver fall med mödrar som har förlorat sitt barn. Det går inte. Man skulle isåfall få ta med alla former av undantag(förmildrande omständigheter borde på något sätt dyka upp här).

Däremot är försäkringskassan handlande i denna härvan förkastligt. Försäkringskassan har valt att överklaga länsrättens beslut och har valt att öppet visa att man har en policy som säger att det spelar ingen roll vad som händer, vi gör inga undantag. Det visar att det för det första är ett moraliskt vidrigt system, för det andra att det är oflexibelt och konstant system. Men allt resonnemang man kan tänka sig som finns i försäkringskassan försvinner när man läser som jag förstår att det var dyrare för FK att driva det här fallet till rätten än att faktiskt ge Sofie sjukpenningen. Då börjar man undra. Är FK sadister? Gör man det här för att bevisa en poäng? För det har ju inget med pengarna att göra.

Men det här är dagens Sverige 2010, eller hur? Jag har inte hamnat på 1890-talet helt plötsligt, va? Okej. Försäkringskassan handlar i enlighet med regeringspolicyies. Försäkringskassan befinner sig precis som av resten av Sverige i en ekonomisk kris. En ekonomisk kris som används för att motivera hårdare regler, en liberalisering av arbetsmarknaden, undantag i LAS, ett nedbrytande av arbetsrätt utan dess like, detta kombinerat med en borgerlig regering med en alltmer borgerlig vänsteropposition och liberal media skapar en försäkringskassa som utförsäkrar cancersjuka, och en mamma som förlorar sitt barn och blir utan sjukpenning på grund av frånvaro.


Läs om Försäkringskassan här, här och här.

Usch. Jag kan inte låta bli att må illa när jag hör det här. Miljöpartiets ställning i datalagringsdirektivet har varit tveksam och det har varit svårt att få raka svar ifrån någon inom organisationen. Men nu är det smärtsamt uppenbart. Miljöpartiet vill övervaka medborgare och effektivt ta död på privatliv, integritet och grundläggande demokratisk rätt.

Detta är största anledningen till att jag blev Pirat. Partierna i riksdagen visar gång på gång varför man inte kan lita på deras företrädare. Jag tänker inte rabbla upp varför direktivet är bland det sämsta som hänt medborgarrätten, men jag kan ge bra länkar. Här står det om hur vi stoppar det här.

Full Mental Straightjacket skriver bra om ämnet

Förövrigt så hoppas jag att modiga miljöpartister håller sina löften om direktivet.

Ibland så vaknar man upp och inser att klockan är 03.10 och man är fortfarande vaken. Det är hyfsat roligt. Jag är öm i kroppen efter två jobbiga dagar. Tränade i måndags och idag (tisdag då) så jobbade jag. Det har gjort mig trött. Jag är inte byggd för fysiskt arbete, jag är den typiske nörden som lämpar sig bäst för yrken där det passar att vara besserwisser.

Jag lyssnar sönder den här låten: Nada Surf - Blankest year
Den får mig alltid att röra på mig.

Ska nog köpa mig en engångskamera när lönen trillar in, har alltid uppskattat sådana. NU ska jag sova. Gäsp.

I dagens mediasamhälle tror jag att de flesta känner igen sig när man pratar om dålig journalistik. VI har alla varit där, läst tidningar, surfat på nätet och blivit frustrerad på aftonbladet, DN, Svd etc. Dagens journalister är lätta att kritisera av många anledningar och det är lätt att förstå att man gör det. Jag funderar ofta på hur det kommer sig att dagens tidningar har sänkt sig så kvalitativ. Jag vet att, reklamen har ökat, fram tills nyligen upplagorna också och vi har blivit matade med mer och mer nyheter om vår omvärld.

 

Det jag inte förstår, är hur det kommer sig att Aftonbladet får ta åt sig största delen av kritiken? Jag menar, jag är inte dum, jag vet att Aftonbladet inte är bra. Förutom att jag har vänstersympatier (vilket innebär att jag gillar tidningar som har klassperspektiv) och gillar några skribenter där (Annika Marklund och Katrine Kielos) så har jag inte mycket övers för Aftonbladet. Jag tycker inte att tidningen är speciell. Och det är där jag blir förvirrad, för att det är precis det. Aftonbladet är inte speciellt dålig. Dålig ja, men inte på ett sätt som utmärker den. Man beskyller den för att vara subjektiv och ofta för att ge ”en bild av saker”. Jag håller med. Men vilken tidning gör inte det? Svd och DN är båda höger och sympatiserar med de borgerliga partierna. Man kan inte påstå att de ger en objektiv bild av valet.

 

Jag tycker att folk borde förstå att Aftonbladet är precis som mycket av journalismen idag, politiskt färgad och det innebär att man visar vilken politisk hållning man har i sina texter. Detta gör Aftonbladet på ett övertydligt sätt. Om ni inte gillar det, sluta läs då!

Jag är pirat. Och med det menar jag att jag är medlem i Piratpartiet och Ung Pirat (Piratpartiets ungdomsförbund). Jag blev medlem förra året då jag kände att det var det dags att engagera i en rörelse där man förstått behovet av en modern informationspolitik. Jag var tidigare medlem i SSU där jag inte kände att man engagerade sig för medborgarrätt tillräckligt mycket. 

Så jag bytte parti. Jag blev pirat. Jag har alltid velat engagera mig, men 2009 var året jag verkligen tog tag i det. Jag gick med sent i valrörelsen och blev i april förra året vice kommunledare för Piratpartiet Trollhättan. Efter ett tag så startade vi Ung Pirat Trollhättan. Jag blev ordförande. Tiden gick och efter en valseger så gick sommaren fort. I och med hösten så blev jag ny kommunledare och vice valkretsledare för min valkrets, Norra Älvsborg. Idag så har jag många uppgifter och det är en intressant utmaning att hålla positionerna isär. Men jag känner att jag lyckas.

Det är roligt och det är väldigt belönande att vara engagerad inom Piratpartiet och Ung Pirat. Mitt engagemang är inte villkorslöst eller oändligt, men politik är min passion. Det är vad jag brinner för. Därför försöker jag alltid göra mitt bästa för att finnas där inom och utanför organisationen. Jag ser verkligen fram emot en engagerad valrörelse i år och jag tror att vi ta hem det här.

Nu så har jag kommit med på Ung Pirats valberednings förslag till förbundsstyrelse som femte suppleant. Det betyder verkligen mycket för mig. Jag hoppas att kunna bevisa att jag förtjänar det. Jag tror att jag kan bidra till att göra Ung Pirat bättre och jag är tacksam för valberedningens förtroende.

Här har Mattias Bjärnemalm skrivit om förslaget

Jag tänkte att jag kunde lägga en upp en lista på vad jag lyssnar på just nu. Lite bloggmusik helt enkelt.

Här får ni. En spotifylista bara till er som öppnar länken. Och har spotify. Och har fungerande ljud. Osv osv.

En snygg bild förresten:



Jag gillar svartvita fotografier. Det är fasligt snyggt(oftast).

Idag var det debatt på min skola. SSU:s ordförande Jytte Guteland VS Niklas Wykman, MUF:s ordförande.  Det var faktiskt roligt att se att de tog sig tid för att komma ut till skolor, men det kändes verkligen inte så välgenomfört. Delvis så var debattörerna riktigt dåliga, och delvis så var skolan lite oförberedd. Det är lätt för någon utomstående att titta och peka på vad som är dåligt, men jag har själv deltagit i en debatt (för Piratpartiet) och jag är mycket medveten om att det är svårt att delta i sånt. Jag tycker själv att jag gjorde dåligt ifrån mig, men det var min första debatt och då är misstag hyfsat ursäktade. Mina erfarenheter säger mig dock att det fanns saker som fattades.

Skillnaden är stor när det gäller Guteland och Wykman, de är två helt olika sorters politiker. Den förstnämnda spelar på känslor och vädjar till empatin bland folk, den andra hänvisar till siffror och tilltalar den mer det logiska egoistiska delen av förnuftet. En sak har båda gemensamt, de spenderar halva sina tal med att klaga på varandras uttalanden. Det är ett problem när man sitter där och påpekar att den andra ljuger och sen ljuger man själv. Det gör att politiker förlorar trovärdighet, speciellt bland unga, för att oavsett om vad de tror så hjälper det inte att spela en dokusåpa framför väljares ögon.

Det spelar ingen roll hur populärt Paradise Hotel är, det är verkligen inte något våra politiker ska syssla med.

Jag tänkte att det skulle vara passande att ge ett lite introduktionsinlägg här. Den här bloggen kommer handla om mig, Olof, min vardag och saker jag stör mig på för det mesta. Saker jag gillar kanske kan komma att dyka upp då och då också.

Bloggens titel betyder enligt Google translate: "Bättre än söndag". Något jag hoppas uppnå. Fast det är inte så svårt med tanke på hur dåliga söndagar brukar vara. Jag ska jobba lite på designen förhoppningsvis snart.

Jag har haft många bloggar. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med denna. Men jag hoppas att jag kan stanna här ett tag. Vi får se.

Den här bloggen är med andra ord mina åsikter och ska på intet sätt ses som representativt för organisationer jag företräder.